Svetsmetoder av legerat konstruktionsstål för ventilindustrin - Teknisk specifikation för lågtemperaturstålgjutgods för ventiler

Svetsmetoder av legerat konstruktionsstål för ventilindustrin - Teknisk specifikation för lågtemperaturstålgjutgods för ventiler Hållfast stål, även känt som höghållfast stål, har en sträckgräns på inte mindre än 1290MPa och en draghållfasthet på inte mindre än 440MPa. Beroende på sträckgräns och värmebehandlingstillstånd kan hållfast stål delas upp i varmvalsat normaliseringsstål, lågkolhärdat stål och medelkolhärdat stål. Varmvalsat normaliseringsstål är ett slags icke-värmebehandlingsförstärkt stål, som vanligtvis levereras i varmvalsat eller normaliserat tillstånd. Den förlitar sig främst på massupplösningsförstärkning, ökning av den relativa mängden perlit, raffinering av korn och nederbördsförstärkning för att säkerställa styrkan. Lågkolhärdat stål är beroende av härdning, högtemperaturhärdningsvärmebehandlingsprocess (härdad behandling) för att stärka massan legerat konstruktionsstål... Svetsmetoder för legerade konstruktionsstål (1) Klassificering av legerade konstruktionsstål Legerat konstruktionsstål är ett slags stål med några legeringselement tillsatta på basis av vanligt kolstål för att uppfylla kraven på olika arbetsband och egenskaper. Legerade konstruktionsstål för svetsning delas i allmänhet in i följande två kategorier. 1 Stål för hållfasthet Hållfast stål, även känt som höghållfast stål, har en sträckgräns på inte mindre än 1290 MPa och en draghållfasthet på inte mindre än 440 MPa. Beroende på sträckgräns och värmebehandlingstillstånd kan hållfast stål delas upp i varmvalsat normaliseringsstål, lågkolhärdat stål och medelkolhärdat stål. Varmvalsat normaliseringsstål är ett slags icke-värmebehandlingsförstärkt stål, som vanligtvis levereras i varmvalsat eller normaliserat tillstånd. Den förlitar sig främst på massupplösningsförstärkning, ökning av den relativa mängden perlit, raffinering av korn och nederbördsförstärkning för att säkerställa styrkan. Lågkolhärdat stål är ett masslegerat konstruktionsstål förstärkt genom härdning och högtemperaturhärdningsvärmebehandling (härdad behandling). Dess kolinnehåll är i allmänhet wc0,25%, och det har egenskaperna hög hållfasthet, god plastseghet och kan svetsas direkt i härdat tillstånd. Kolhalten i medelkolhärdat stål är 0,3% högre än wc, och sträckgränsen kan nå mer än 880 MPa. Efter härdning och härdningsbehandling har den hög hållfasthet och hårdhet, men låg seghet, så svetsbarheten är dålig. 2. Specialstål Beroende på användningen av miljöförhållanden eller prestandakrav kan delas in i perlit värmebeständigt stål, låglegerat korrosionsbeständigt stål och lågtemperaturstål tre. Pearlit värmebeständigt stål wc≤5%, krom- och aluminiumbaserat hypoeutectoid stål. Den har god termisk styrka och stabilitet. Dess speciella punkt är att den fortfarande har en viss styrka och oxidationsbeständighet vid en temperatur på upp till 500 ~ 600 ℃. Det används främst för att tillverka högtemperaturkomponenter i värmekraftsutrustning och petrokemisk utrustning. Låglegerade korrosionsbeständiga stål inkluderar aluminiumbärande korrosionsbeständiga stål som används för petrokemisk utrustning och fosforhaltiga och kopparhaltiga korrosionsbeständiga stål som används för havsvatten eller atmosfäriskt korrosionsbeständiga stål. Förutom att tillfredsställa de omfattande mekaniska egenskaperna har denna typ av stål även korrosionsbeständighet i motsvarande medium. Det används vanligtvis i varmvalsat eller normaliserat tillstånd, är en icke-värmebehandling av förstärkt stål. Lågtemperatur stålplåt bör användas i -40 ~ 196 ℃ lågtemperaturutrustning och strukturella delar, huvudkravet på lågtemperaturseghet, hållfastheten är inte hög. Det är vanligtvis uppdelat i nickelfritt stål och nickelhaltigt stål, som vanligtvis används i normalisering eller normalisering av brandtillstånd, hör till icke-värmebehandlingen av förstärkt stål. 3. Svetsbarhetsanalys av höghållfast stål Huvudproblemen med svetsbarhet av höghållfast stål är: kristallisationsspricka, flytande spricka, kallspricka, återuppvärmningsspricka och värmepåverkad zonprestandaförändring (1) Kristallspricka Kristallsprickan i svetsen bildas i den sena svetsstelningsperioden eftersom eutektiken med låg smältpunkt bildar vätskefilm vid korngränsen och spricker längs korngränsen under inverkan av dragspänning. Dess produktion är relaterad till innehållet av föroreningar (som svavel, fosfor, kol, etc.) i svetsen. Dessa föroreningar är de element som främjar kristallisationssprickor och bör kontrolleras strikt. Mangan har en avsvavlingseffekt, vilket kan förbättra sprickmotståndet i svetsen. (2) Värmepåverkad zon av flytande spricksvetsning. Flytande sprickor orsakas av lokal smältning av lågsmältande eutektikum nära metallkorngränsen i flerskiktssvetsningen under dragpåkänning på grund av svetsningens termiska cykler. 4 Svetsprocess av höghållfast stål Svetsprocessen inkluderar val av svetsmetoder och svetsmaterial, bestämning av svetsspecifikationer, formulering av värmebehandlingsarbetare och formulering av svetsmontering och svetssekvens. Rimlig svetsprocess är av stor betydelse för att säkerställa produktkvalitet, förbättra effektiviteten och minska kostnaderna. (1) Varmvalsning och svetsprocessen av normalt stål Varmvalsning av normalt stål har god svetsbarhet, endast när svetsprocessen inte är rätt kommer det att uppstå problem med fogarna. Varmvalsat och normalt stål är lämpligt för olika svetsmetoder, främst beroende på materialets tjocklek, produktstruktur, svetsposition och specifika förhållanden under applikationen. Vanligtvis kan svetsning göras genom bågsvetsning, bågsvetsning, koldioxidgasskyddad svetsning och elektroslaggsvetsning. För att undvika sprödhet i överhettat område bör liten värmetillförsel väljas. Små värmetillförsel- och förvärmningsåtgärder kan användas för att kontrollera mellanskiktstemperaturen för att förhindra sprickor vid svetsning av stål med stor tjocklek och oädelmetallegeringselement. Syftet med att välja svetsmaterial är två: det ena är att undvika alla typer av defekter i svetsen, det andra är att matcha basmetallens mekaniska egenskaper. På grund av det speciella med svetskristallisation är dess kemiska sammansättning vanligtvis annorlunda än basmetallens. När du använder elektrodbågsvetsning kan du välja elektroden vars hållfasthetsnivå motsvarar basmetallen, det vill säga enligt b av basmetallen att välja. Det varmvalsade stålet med låg svetshållfasthet och liten spricktendens kan välja kalciumelektroden med bra processprestanda eller elektroden med lågt väte. För höghållfast stål bör elektrod med låg vätenivå väljas. Lågtemperaturstålgjutgods för ventiler Denna standard är tillämplig på ventiler, flänsar och andra gjutgods under tryck som används vid låg temperatur från -254℃ till -29℃. Alla gjutgods ska värmebehandlas enligt materialets utformning och kemiska sammansättning. För att få tjockväggiga gjutgods att överensstämma med de erforderliga mekaniska egenskaperna krävs vanligtvis att stålgjutgodset i kabelkroppen härdas. Innan normalisering eller härdning är det tillåtet att kyla gjutgodset direkt under temperaturområdet för fasövergången efter gjutning och stelning. När metoden för *** gjutytdefekt kommer att ge hög temperatur, bör gjutgodset förvärmas till minst den lägsta temperatur som anges i Tabell 4 före implementering. Omfattningen av denna standard specificerar tekniska krav, testmetoder, inspektionsregler och märken för lågtemperaturstålgjutgods för ventiler (hädanefter kallade "gjutgods"). Denna standard är tillämplig på ventiler, flänsar och andra gjutgods under tryck som används vid låga temperaturer från -254 ℃ till -29 ℃. Normativt referensdokument Termerna i följande dokument blir villkor för denna standard genom hänvisning till denna standard. För daterade hänvisningar är alla efterföljande ändringar (exklusive errata) eller ändringar inte tillämpliga på denna standard, men parter i avtal enligt denna standard uppmuntras att utforska användningen av versioner av dessa dokument. För odaterade referenser är deras versioner tillämpliga på denna standard. GB/T222-2006 stål för kemisk analys - Provtagningsmetod och tillåten avvikelse för färdig produkts kemiska sammansättning GB/T 223(alla delar) Metoder för kemisk analys av järn, stål och legeringar GB/T 228-2002 Metalliska material -- Draghållfasthet test vid rumstemperatur (ISO 6892:1998 (E), MOD) GB/T 229-1994 Metal Charpy notch slagtestmetod (eqv TSG 148:1983) Dimensionstoleranser och bearbetningstillägg för gjutgods (eqv ISO 8062:1994) GB/ T 9452-2003 Värmebehandlingsugn -- bestämning av effektiv uppvärmningszon Gjutna kolståldelar för allmänna tekniska ändamål (neq ISO 3755:1991) GB/T 12224-2005 stålventiler Allmänna krav GB/T 12230--2005 gjutgods av rostfritt stål för allmänna ventiler -- Tekniska specifikationer Allmänna principer för kvalitetssäkring av svetsning (> GB/T 13927 Allmänt ventiltryckstest (GB/T 13927-- ​​1992.neq ISO 5208:1382) GB/T15169-2003 Svetsare för stålsmältning (ISO) /DIS 9606-1:2002) JB/T 6439 Ventilkompressionsgjutstål magnetisk partikelinspektion Röntgenundersökning av kompressionsgjutna ståldelar av JB/T 6440 Ventil JB/T 6902 ventilgjutstål - testmetod för vätskegenomträngning JB/T 7927 ventil stålgjutgods utseende kvalitetskrav ASTM A3S1/A3S1M Austenit och austenit för tryckdetaljer. Specifikation för ferritiska (bifas) stålgjutgods ASTM A352/A352M Specifikation för ferritiska och martensitiska stålgjutgods för delar under lågtemperaturkompression Tekniska krav Materialkvalitet och servicetemperatur Materialkvaliteten och driftstemperaturen för gjutgodset visas i Tabell 1. Tabell 1 Gjutning materialkvalitet och brukstemperatur Kemisk sammansättning och mekaniska egenskaper Den kemiska sammansättningen av gjutgods ska uppfylla kraven i Tabell 2. Tabell 2 Kemisk sammansättning av gjutgods (massfraktion)